insikt

Det är när livet står på ända och allt lyser klart och skrämmande, man ser det dolda.

Som idag. Jag dunkade huvudet mot flyttkartongen, som tangentbordet står på, i ren ångest inför en kommande skoluppgift. Och vad ser jag? Ett äckligt, skitigt tangentbord fullt av smulor, damm och... en fluga?
Så många dagar, så många månader som jag suttit vid det här tangentbordet och skrivit så smulor och damm dansat i takt till mina fingrars rörelse. Men inte förrän nu har jag upptäckt dem.

Vad kommer komma fram härnäst? Fettfläckar på spisen, eller kalkansamlingar i duschen?

Blä, nä jag föredrar nog att leva i en smutsig, drömmande lögn.